adios amigos

är typ här ett par veckor. puss o kram!

Island alltså

Vad håller de på med?

okotnovedecejanufebrumarapril

det är så kallt. jag fryser redan innan jag gått utanför dörren. sitter i soffan och dricker mitt kaffe som dessutom verkar kallna fortare den här årstiden, och jag fryser som ett litet snöbär innan jag ens släpat mig till bussen.

och meteorologerna har så fula kläder. om de åtminstone hade typ glitterklänning. och det enda de pratar om på teve är finanskrisen, finanskrisen, finanskrisen, finanskrisen. vill ju inte veta!!!

btw: ÄLSKAR lottomannen. "här kommer extra!" hahaha.

nu: jobbet.

Mulberry hade en kärleksaffär med MiuMiu

Note to self: Ring den kvällen innan lika berusade väninnan och fråga om hon möjligtvis har fått med sig plånboken i sin stora handväska, INNAN spärrning visakortet, vilket skulle med till Indonesien och betala hotell nästa vecka. Åhhhhh.

Mulberry var är du

Jag har tappat bort min plånbok i mitt eget hem. Först trodde jag naturligtvis att jag glömt den på coop, alternativt tappat den på marken någonstans, så jag har varit på coop, ringt och spärrat visakortet, osv, osv. Kom till slut på att jag igår hade plånboken framme när vi skulle köpa nya låtar till singstar (alkohol+visakort=ingen bra idé) (vi köpte carola, shirley clamp och dawid bowie) och jag har inte lämnat lägenheten sedan dess men plånboken är helt jävla totalförsvunnen. Detta har jag gjort under sökandet:

1. Hällt ut hela soppåsen och gått igenom innehållet
2. Hällt ut hela tvättsäcken och gått igenom innehållet
3. Kollat alla jackfickor
4. Vänt ut och in på hela soffan, skakat alla kuddar
5. Dito med sängen
6. Kollat skafferiet, alla köksskåp inklusive kyl och frys
7. Krupit på golvet
8. Tittat igenom alla skåp i vardagsrummet
9. Kollat i alla skor i hallen
10. Skakat alla halsdukar i halsdukslådan (det är många)
11. Kollat papperskorgen på badrummet plus alla badrumsskåp.
12. Kollat alla plastkassar som ligger i påse-lådan i köket.

Jag hittar inte den förbannade jävla plånboken. Var kan den vara. Tips emottages!

Fotomodeller

Vad tittar de på? Sluta stirra?

Mera porr

Okejrå, jag kollar på hemnet med. Hittade en stuga jag kan tänka mig.

Veckans höjdpunkt

Min kille är på chokladprovning (!) och jag träffar min andre kille på teve. Vi har en stående dejt, torsdagar klockan åtta.

Anledningar till sovmorgon

min "att-göra"-lista på jobbet har som översta punkt

"kolla med *namn* hur vi ska hänga upp *namns* JÄVLA mattor"

alltså, när man börjar svära i sina egna "att-göra" då är det fan dags att åka till bali. även om balineserna kommer att förakta the fat swedish tourist.

Att bo på en ö, del 2

Det blåser så att

a) balkongdörrarna vibrerar
b) digitalteven fungerar inte, jag måste kolla på analoga sändningar och bilder är typ 1990-tal
c) jag måste sova med öronproppar

Att bo på en ö

Det BLÅSER

en klants bekännelser, del III

jag fortsätter att tävla i klumpighet med hillevi och hon nämner ett sånt där plastförkläde man hade när man tog studenten, för att skydd den vita klänningen när man hade massa blommor om halsen.

jag hade ju svart klänning på studenten. det var liksom inte för mig att vara "som alla andra". så det var jag och min bästis som hade svarta coctailklänningar medan resten sportade oskuldskläder.

däremot var jag inte i min svarta klänning skyddad mot oförutsedda händelser. oh no. lyckades istället delta i en bilolycka, vilken bestod i att jag ramlade ur en cab med huvudet före, skrapade upp stora delar av min kropp och trasade sönder mina kläder (tänk ramla på gympagolv, fast asfalt) och fick hjärnskakning. värre än en slap-stick. satt i tre timmar och frågade mamma "vad är det som har hänt", och 30 sekunder senare "vad är det som har hänt" osv, osv, osv. sen låg jag på mage i sängen i tre veckor, mitt brännsår på ryggen gjorde att jag inte kunde röra mig eller ha kläder, och mitt tonårsrum luktade koncentrationsläger av det brända, lite bubbliga skinnet.

tjoho vilken fest det var!

Beatrice Whale

men ååååhh, mina chefer vet nåt om nästa års teater men de FÅR inte berätta för mig! jag blir galen. och rätt förolämpad. nu dricker jag aaaasmycke "te" och det är fan bud på nån astråkig teveserie på datorn.

jag är på ett riktigt pisshumör. mina bikinis kom i ett stort paket och jag ser ut som en val i alla. en val, i tell you. som sagt, alla på bali kommer att hata mig. jag är den grosse deutchland.

mera "te"

speciellt pinsamt när man kramar kommissarie winter

HATAR när jag kramar folk och mitt öra fastnar och gör ett vakuum på deras kind. HATAR.

På nedersta hyllan i helvetet, där sitter beatrice och ångar sig

Usch, är så otacksam. Sitter bara och klagar över hur trist allting är, när jag egentligen gjort massa saker i helgen. Dessutom har jag sagt "guuud vad skönt det är att vara ledig" minst 7 gånger på tre dagar.
Fredag: Köpte två martiniglas, en liter tranbärsjuice, en lime och en låda sushi. Blandade rosa drinkar till anna och mig, dränkte sorger och pratade om livet.
Lördag: Morgonrocksfrukost följt av hårfärgning, badning och allt möjligt. Därefter teaterbesök (!) och öl på lokal.
Söndag: Bilutflykt till kuststad, sightseeing i villaghetton, allsång i bil till queen, vin och mat på restaurang.

Kära bullen, jag är så rädd för helvetet. Där ska jag sitta och sona mina synder. Alla mina klagomål och alla mina dåliga skämt.

Och några år skall jag brinna för alla meningslösa blogginlägg.

nu sitter jag och RITAR. så tråkigt har jag. ritar!

åh guud, alltså. det händer ju aldrig något kul!

lilla my

åhhh, pratade med mamma i telefon i fredags. hon var i lund på disputation och konferens och blaha. egentligen ringde hon för att berätta att hon hade träffat en man från hemlandet som visade sig vara min pappas f.d. bästis från gymnasiet. mamma "så jag var ju tvungen att visa honom ett kort på dig för att han aldrig har sett dig och han bara OJ vad lik hon är sin pappa, det är ju helt overkligt, bla bla bla. okej tyckte jag, det var väl inte så farligt att hon råkade ha ett kort på mig som hon går omkring och kånkar på vart hon än åker, trots att jag är 26 år gammal och inte 5. men efter detta fortsätter hon att berätta om diverse möten med främlingar, bland annat har hon suttit bredvid en 16-årig albansk flicka på tåget som hon hade pratat med hela resan. mamma "ja och så visade jag henne ett kort på dig...blablabla" men åh. vad är det här? man börjar ju undra hur många främlingar som tvingas se på mammas fotografier som hon uppenbarligen går omkring med i typ handväskan 24-7!? jag är ju inte hennes barnbarn! jag är nästan trettio!

att vårda kulturarvet, det är det jag har magisterexamen i

och det är precis det jag gör här. jag vårdar mitt personliga kulturarv. blåa ögon och ljust hår. blondes have more, osv.

hörni

jag måste lägga en beställning på bokus a.s.a.p. så att jag har lite böcker att läsa i bali. det måste finnas i pocket, och det måste vara bra. tipso please.

mammaaaa, jag har inget att göööööra!

apropå det här, så har vi nu i hushållet införskaffat en tubkikare, så att vi kan hålla koll på vad de gör på hotellet. ja, vi är sjuka. men ingen av våra gäster har hittills kunnat motstå att använda den. så alla vill, men ingen vågar erkänna. man ser människorna som på ungefär 2 meters avstånd. dock händer aldrig något kul, det är bara en massa affärsresenärer som sitter och kollar på teve eller läser sina papper och dricker vin, helt själva. inga lyxprostituerade så långt ögat kan nå. men hoppet är det sista.. osv osv.

sitter här med hårfärgningsmedel i huvudet. ser helt cepe ut första dagarna, askblond blir alltid "lätt rödblond" i ungefär en vecka tills kemikalierna är utsköljda ordentligt, men sen blir det fab. tyvärr är jag fortfarande sjukt fet, vilket jag ju inte skulle vara i bali. jag ville vara o-fet. inte smal, det hade ju varit orealistiskt, men lite o-fet iallafall. nu kommer jag se ut som en amerikansk turist. typiskt. alla balineser kommer att hata mig. typ "bläää, äckliga västerlänning". jag bara FATTAR inte varför jag har så förbannat svårt för att sluta äta! måste nog snart gå med i någon fetto-grupp. nu är det två veckor kvar. hur mycket kan man banta på två veckor? ska jag bara äta buljong? kommer jag att kunna jobba då?

åhh.

L---a ringde igår och ljög om att hon skulle gifta sig i februari. jag trodde på henne först, hon lät som om hon nästan grät av lycklig kärlek, och det är så inte likt henne, så därför trodde jag på henne. såklart ljög hon ju, men det värsta med allt var ju att hon sa att bröllopet skulle äga rum i februari, och det enda jag kunde tänka på var "men helvete jag hinner ju inte banta 10 kilo till i februari!!" efteråt lovade hon att hon skulle säga till ett år i förväg, för jag sa att jag skulle hata henne för all framtid om hon tvingar mig att vara en tjockistärna. hon hånade mig bara och undrade om tjockistärna var en slags fågel.

kill me.

alltså

män i trenchcoat. det bara funkar inte.

glömde säga bara

att jag ska hit sen

gilla läget

om två veckor är jag här

Dagens komplimang

"Du var så HIMLA bra, det är dramaten nästa för dig"

Yeah.

/beatrice

ps

idag krossade jag en spegel. känns som om jag helt och hållet omfamnar tidsandan!

Väst till väst och öst till öst

Om ni undrar vad er is-invandrare i etern tycker om Islands förestående konkurs (intresseklubben antecknar), så tycker jag att man kan sammanfatta det hela på ett ganska så enkelt sätt.

Tänk er tv-programmet lyxfällan. Medverkande: Hela Island. Detta har hänt: Island har köpt skitstora bilar i miljonklassen, byggt sig nya lyxvillor, sommarstugor och jacuzzis, åkt till Köpenhamn på shoppingresor och köpt high fashion för pengarna, åkt till Europa på fotbollsresor och bott på lyxhotell och bjudit sina fruar på champagne-weekends, köpt ännu mera, och köpt mera, och handlat lite till. För att finansiera det hela har man lånat pengar på banken. Banken delar gladeligen ut mer pengar än vad hela Islands BNP uppgår till. Nu har det börjat bli lite jobbigt för islänningarna att betala tillbaka, så då bestämmer sig Island för att ta historiens största SMS-lån. Från Ryssland!
Hahahaha, det är helt hilarious det här, ett ryskt sms-lån, ni hör ju hur sjukt det låter.

Det som gör det hela ännu sjukare är att det är stora grannen i väst som står för det militära beskyddet (NATO), så nu har vi skapat en kapitalistisk stat, ett land ju som konsumerar mest cocacola per capita i världen, och landet finansieras helt plötsligt av världens största kommuniststat! Det är så att man vill gråta. Såhär kommer allt att sluta: Krig bryter ut mellan Ryssland och USA. De krigar om Island, som en av stormakterna vill äga. Eftersom Island genom det ryska sms-lånet har gått i konkurs så måste konkursen lösas ut genom att en av stormakterna går in och köper hela dödsboet. Det hela kulminerar i ett vakuum, ingen vinner, det är så svårt för vikingarna står och skriker och lägger sig i kriget hela tiden. En sprängladdning placeras slutligen ut i sprickan allmannagjá, alltså där de västra och östra kontinentalplattorna ligger och skaver mot varandra. Sprängladdningen ger sprickbildningen nådastöten och landet går itu på mitten. Den neonblinkande huvudstaden i väst flyter iväg mot USA och den gamla NATO-basen i Keflavík seglar således hem, komplett med den amerikanska dinern. Östra Island flyter iväg mot Ryssland och tar med sig bondebefolkningen och de incest-artade småstäderna, och passar som hand i handske in i den ryska mentaliteten. Alla är nöjda, det blir fred på jorden, och nordsjön är den nya berlinmuren.
Peace and love! Spännande när det händer grejer i världen alltså.

Syndrom, symtom, kromosom

Hillevi skriver the story of my life här.

Att vara klumpig och klantig och drullig och slarvig kanske kan vara lite charmigt flicksött till en viss gräns, när det gäller en viss sorts människor sedda ur en annan viss sorts människas perspektiv.

På mig är dessa egenskaper varken söta eller charmerande. Det är jävligt irriterande, ruinerande och på senaste tiden även lite oroande. Det kan inte vara normalt att tappa saker så ofta, att få så många blåmärken bara av att göra vardagliga saker, att snubbla, att spilla, att klanta sig så mycket som jag gör på daglig basis. Jag börjar faktiskt bli lite nervös på riktigt.

Mina handleder har alltid varit bräckliga, jag kan inte diska gjutjärnsgrytor utan att det känns som om handlederna knäcks och sen värker de i flera dagar. Mina fingrar är långa och smala (btw det enda som inte är tjockis på min kropp) och jag kan få ont i handen om jag skakar hand med någon som trycker för hårt. Min kille har en stressboll i bilen. Den kan man klämma på och det ska vara lugnande på något vis. Ibland kan jag knappt trycka fingertopparna in i bollen.

Nu senast tappade jag 440 kronor på köksgolvet. Hade varit och vaccinerat mig för Hep.A och B, och passade samtidigt på att köpa ett vaccin som man äter hemma, mot Kolera. Ingen hade upplyst mig om att det var en glasflaska inuti den lilla pappförpackningen, så jag är rätt sur faktiskt, men självklart tappade jag förpackningen i golvet så fort jag tog upp den ur påsen vid hemkomst, och där gick alltså 440 spänn åt helvete. Därav verbet "ruinerande" vid beskrivning av min jobbigaste egenskap.

Kära bullen, är jag bara vanligt serietidningsklumpig eller bör jag söka hjälp?