Sigur Rós i Dalhalla. När jag checkade in på hotellet frågade tjejen i receptionen om jag var med i bandet. Faaaaan! Varför är man dum i huvudet och säger "nej".

Isländsk mössa, isländsk tröja, isländsk kvinna, isländsk flagga, två kontinentalplattor.
.jpg)
Fräsigare än eiffeltornet; Tour Montparnasse. Inga människor, inga galler, coolare utsikt. På bilden monmartre sett genom kikare.

Vårt sommarställe är byggt av en hyperaktiv finne som krigat i finska vinterkriget och hela sitt liv efter det aldrig kunde sitta still. Han röjde hela tomten (huset ligger mitt i en skittät skog), gjorde brunn, drog el, byggde stugan (etappvis), tillverkade strand, sydde gardiner, broderade lakan, osv, osv, osv. Det här är en finsk tältbastu. Vi var tvungna att riva den när vi köpte huset, bondmoran som äger marken litade inte på att vi korkade stadsbor kunde använda den utan att tända eld på hennes skog. Tydligen litade hon på finnen. Eller så vågade hon inte prata med honom. Men tältbastun är ingen större förlust. Man fick lungcancer av 5 minuter därinne.

NY för otroliga 5 år sedan. Jag hade ju knappt kommit ur puberteten på den tiden. Jo okej då, men ändå. Liten och rädd.

Den här bilden tog jag på Ullared när jag var tillräckligt smal för att håna tjockisar. Kompisen Johan håller i en kaffemugg som svepskäl för att rikta kameran åt rätt håll. Som om man ofta fotar kaffemuggar på ullared. Fan vad dåligt.

Jag älskar Skåne. Snälla Skåne, ring och säg "Hej Ajs, vi vill gärna att du kommer hit och tar den här fasta tjänsten som random-roligt-halvkreativt-museijobb-med-hyfsad-lön-i-närheten-av-höganäs".

Ett sommarjobb jag hade för länge länge sedan gick ut på att klä ut sig i isländsk folkdräkt och berätta för turister om gamla isländska hus. Jag satt mest och läste typ ELLE, som jag gömde under förklädet när det kom en turist. Och så höll jag på så här.

Bänken där Fabian Bengtsson (SIBA-bossen) satt när en sjuksköterska hittade honom efter att han dumpats av sina kidnappare på en parkering i närheten och sagt åt honom att springa. Jag var väldigt orolig för Fabian när han var borta, gick omkring i Majorna och viskade "Fabian, var är du, kom fram Fabian." Det var en otrolig lättnad när de hittade honom. Varje gång jag ser en polishelikopter tänker jag "åhnej, nu har Fabbe sprungit bort igen!"