Bubble Bursting Butts

Det kanske inte är så vanligt att man ägnar sig åt saker som jag ägnar mig åt ibland. Som idag. Så futtigt är mitt liv på hobbys, så jag har tid att kolla upp vilka kändisar som föddes samma år och samma dag som jag på imdb.com. De enda personerna födda den dagen som hade varit skådespelerskor i en film och inte bara medverkat som teknisk personal var två porrskådisar. Den ena hette Trinity. En av hennes filmer i titeln till detta inlägg. Andra titlar var "My hot wife is a fucking blackzilla 10", "Black poles in white holes", Big ass she-male road trip 11" och "Dirty knees behind the trees".

Alltså, you have to give it to them, titlar kan de iallafall hitte på i porrsvängen.

Jag och Trinity. "Låtsastvillingar"

Ja hujedamig.

Del två guilty pleasures

Ibland går jag in på bokus eller amazon eller antikvariat.net och lägger typ 10 böcker jag vill ha i varukorgen, sen gör jag upp en mental bild i huvudet på hur fin bokstapeln skulle vara, sen stänger jag fönstret och tänker "jag måste verkligen gå till biblioteket".

(För att jag är så fattig)

För övrigt har jag en American Beauty-moment going on as we speak. Ute på skolgården utanför min balkong har vinden fått fatt i en petflaska och vägrar släppa taget. Den bara slamrar omkring därute. Utan mål och mening. Emo.

Jag gillar gillar iallafall samer, det finns ingenting negativt med dem.

Det finns ingenting som är så efterblivet som att tugga med öppen mun. Ja, förutom kanske att vara efterbliven på riktigt. Chockerande många människor äter saker med öppen mun. Mest tuggummi såklart. Jag får lust att skrika när jag ser en vuxen människa göra detta. Eller ge dem en käftsmäll. Speciellt vuxna människor som har barn! Det värsta jag sett var en man som åt glass med öppen mun. Liksom hade glassen på tungan och smackade upp och ner.

Ja. Så kan man känna.

Jag vet att det är ett tecken på att man håller på att bryta ihop av självförakt, det här med att ägna en massa tid åt att hata. Det är så mycket sådant jag lägger kraft på. Tonårskillar som inte ställer sig upp för gamla damer på bussen, tonårstjejer som inte låter gamla människor gå in i bussen före. IDIOTER som tuggar tuggummi med öppen mun på bussen, så att jag mår kräksilla i magen.

Min kukgranne Allechandrå och hans runk-rock.

Lönehandläggaren på jobbet.


Calle säger att jag borde ta all min "negativitet" och göra något kreativt med energin.

Är det någon som har något förslag?

Känner du igen dig...?

Carl-Einar Häckner kan det där med att tala rakt in i hjärtat. Alla som vill göra sin själ en tjänst bör se pusseldrömmar på svt.se.

Såhär säger han, som om det vore det enklaste i världen; Alla ni som mår dåligt, gör inte det!

Och när han säger det så känns det precis så enkelt.

Vem är Linda B?

Jag är mycket imponerad av Malmö. Trots att det ligger mycket närmare än Stockholm har jag under mina 19 år som svensk aldrig kommit dit, undantaget genomresor till Köpenhamn. Väldigt absurt egentligen att jag varit i Köpenhamn så många gånger men bara varit på Malmös centralstation. Synd, för det är en väldigt väldigt trevlig stad och dessutom är den väldigt fin. I centrala Göteborg finns det väldigt många fula ställen, konstiga trafiklösningar och områden utan liv. Men Malmö är liksom jämnfint, jämnlevande och helt enkelt väldigt gemytligt. Dessutom fanns där en engelsk pub som bara den hade varit ett godtagbart skäl att bosätta sig i stan. Stället hette Pickwick Club och sällskapet jag var där med förgyllde första halvan av besöket genom att prompt påstå att det faktiskt var Lars Norén som satt i baren. Det visade sig senare att Lars Norén pratade danska och mer liknade en lastbilschaffis, och dessutom hade puben ingen vinäger (!!!) till potatisen, men ändå. Fantastiskt ställe. Robin satt tillochmed med ryggen mot en öppen spis!

Utsikt från min sovplats i ett kök på Regementsgatan
På spaning efter en falafel
En helt fantastisk lekplats med neonljuseffekter. Vi blev väldigt avundsjuka på att det inte fanns sånt här när vi var barn. På bilden någon slags svamphus med rött ljus i.
Calle hittar ut. Några emotonåringar kom och störde oss, det såg ut som om de letade efter något/någon i svamparna
Evighetsmatch pingpong på köksbordet
Vi gick på toa på en snygg högskola. Sekunden efter att bilden togs kom en stackars människa ut från en toalett längst bak. Det hade ju kunnat bli en mycket märklig bild
Hittade äntligen 15-kronorsfalefeln. Jag var mätt så jag åt ingen (dålig turist) men tydligen var den god sånär som på att vitlöken uppskattningsvis utgjorde 10 kronor av totalpriset

För mycket frisk luft

Hittade den här bilden som jag tydligen knäppte någon gång under mitt jullov. Jag vill minnas att jag tyckte att det såg ut som en gigantisk penis. Eh-ehm.

Till mitt försvar kan jag peta in ett väldigt dåligt foto som föreställer utsikten från det berg jag klättrat upp för innan jag knäppte penisbilden. En mycket ansträngande och brant klätterexercis, bitvis på alla fyra. (Därav de märkliga och lite fyllerusiga idéerna om penispinnar en stund efteråt?)

Plötsligt bara inser man att "njae...det är nog inte min favvo ändå"

Den allra mest underhållande grejen på facebook är när man i sin "newsfeed" kan läsa att folk "removar" något från sitt "favorite" någonting. T.ex. "favorite books" eller "favorite films".

Idag hade en av mina "friends" "removat" "andra reportageböcker" och "fröknarna von pahlen-sviten" från sina "favorite books".
Haahahahahah! "Andra reportageböcker"!!! Hahahahaha, jag dör.

Man blir liksom så sugen på att fråga! "Hej, jag är en av dina friends och jag undrar vad som ligger bakom din plötsliga insikt att "andra reportageböcker" nog inte var din kopp te ändå?"


En av mina bästa egenskaper (och de är ju som bekant mycket få) (de goda egenskaperna alltså) är att jag är så lättroad.

Annat i min humorgenre är detta.

För övrigt sitter jag ikväll i sängen, dricker ett vin som enligt Ulf Wagner (som höll i en vinprovning jag var på en gång) "skulle ha kostat minst 150 spänn om det kom från Frankrike, men nu kommer det från Bulgarien och kostar bara 54:-, och är ett fantastiskt fynd". Så kollar jag på snyftfilm i datorn och försöker lipa, men det går inte. Jag gråter rätt sällan, nästan bara när jag är skitförbannad. Gråter till film gör jag tyvärr väldigt sällan, första gången var när jag såg Philadelphia. Jag har så jävla svårt för unga män som dör.


Jepp.

Kålltorpska öden

Schmarro, en favoritbloggerska, tipsar om dokumentären "Alla hittar kärlek utom jag" och jag måste passa på att hålla med, det är en must-see. Inte bara för att den är inspelad på mitt gamla högstadium, utan för att man påminns om hur tufft det kan vara att vara 15 men att man som 15åring inte riktigt inser det själv.

En klasskamrat till mig hade missbrukarföräldrar och började själv tidigt både att supa och ta droger. Mot slutet av högstadiet hade hon tagit heroin och legat med män för att få mer. När hon, när vi båda var 15, berättade för mig att hon hade legat med en äldre kille för att få mer heroin, då tänkte jag bara att "oj, har hon redan legat med så många" och "det verkar läskigt med heroin". Sen tänkte jag säkert också "vad töntig jag är".

I dokumentären sitter en av tjejerna och berättar för en klasskamrat att soc skall följa med på hennes utvecklingssamtal. Kompisen frågar "varför då?" och tjejen säger något kort i stil med "ehh, jag vet inte, jag träffar dem en gång i veckan" och kompisen säger "jaha, jag visste inte det". Sen sitter de tysta.

Och det där är så hemskt, för att det är nog rätt vanligt, att de tonåringar/barn som har det riktigt jobbigt ofta ändå bara berättar för kompisarna. Och när man är 15 inser man inte, man behärskar inte helt och hållet det där med rätt och fel.

Hade jag vetat idag att en femtonåring hade sex med äldre män i utbyte mot droger hade jag nog helst basunerat ut det till hela den vuxna världen. Men det sjukaste är ändå, har min kompis som är gymnasielärare berättat, att om en skolelev ändå tar modet till sig och säger något sådant här till en lärare får inte läraren göra/säga någonting utan elevens godkännande. Så situationen är helt låst.

Fan, fan, fan, det händer så mycket hemska saker, så många unga mår så dåligt, varför måste det vara så?

Har faktiskt ingenting emot måndagar just nu

Jamen jag älskar dig också din lilla ligist!

Finaste klottret! I min förort, utanför porten. Jag gillar klottrare, de är så söta. Två färger har de använt också. Så fint. Jag blir så glad av det här. Bara "Åh, gör den? Vad skönt!"

OH BLY ME!

Jag har naturligtvis förlorat mig fullständigt i BBCs Jane Austen-dramer som visats på SVT i veckan. Jag kan inte få nog! Det är så fruktansvärt fel att identifiera sig med de här helt tappade och bimbofierade huvudpersonerna, men jag ÄLSKAR dem. De är så fantastiska! Deras liv, deras fantasier, männens blickar, konversationerna. Fulländat! Fulländat, I tell you. Jag i soffan (halvskriker) "Jag ÄLSKAR det här!, det här är så FRUKTANSVÄRT bra!"

Nu har jag googlat "The Northanger Horrid Novels" och skall börja med att läsa Ann Radcliffes "Udolpho" och jag är nöjd om jag lyckas läsa den med bara en hundradel så mycket passion som Catherine Morland.
Photoboothjälvporträtt som jane austen-bimbo

Den ironiska generationen, på riktigt.

Fler historier ur andras, mer intressanta liv.

Min lillebror är 11 år. 11. Det är rätt lite. Men han har umgåtts för mycket med vuxna, helt klart. Han enda syster är 25 och hans föräldrar har bara en massa akademikervänner utan barn hemma på besök jämt. Och så har hans pappa jobbat väldigt mycket på sistone, har nyligen blivit chef över sin avdelning och jobbar till nio, tio, elva några kvällar i veckan. Följande samtal utspelar sig mellan lillebror och mamma en pappalös kväll:

Bror: När kommer pappa hem?
Mamma: Jag vet inte, han är ju aldrig hemma nuförtiden...
B: Nä....nää. Nej, det ÄR han ju FAKTISKT INTE! Det är inte bra för mig mamma! Jag behöver en MANLIG förebild! Annars kanske jag blir bög!
Mamma: HAHAHAHAHA
B: Jag ska ringa pappa och säga det!
Mamma: nejmen gör inte det just nu, han är så stressad...blabla
B: Alltså mamma, du behöver inte vara orolig, jag är inte i närheten av att vara bög, men pappa kanske behöver en tankeställare!

Kulturkrocken från HELL

En kille jag känner bor i Kina och är sjukt framgångsrik och tjänar högvis med pengar. Han är ihop med en kinesiska sedan tre år tillbaka, hon heter något kinesiskt men kallar sig för Joyce, för det är tydligen trendigt att heta amerikanskt klingande namn om man bor i Hong Kong. Hennes väninnor heter typ Britney, Lucky och sådana saker. Min kompis har friat till Joyce en gång men fick nej. Men nu har han nyligen blivit befordrad, fått ett erbjudande om att omplaceras till USA och tyckte således att det var dags för ett andra frieri. Enligt hennes familj kan de inte flytta till USA tillsammans om de inte är gifta, trots att de är sambos i Hong Kong sedan ett drygt år tillbaka.

Såhär gjorde han: Köpte en ring för 10000 (skulle egentligen köpa en för 30000 men råkade få ett skatteinbetalningskort på 120000 precis innan). Sedan hyrde han en privat ö i Västindien. (Hon har uttryckligen önskat sig ett frieri Hollywood-style). Sedan föll han på knä med ringen i kavajfickan. Och han hann inte ens ta upp ringen innan hon sa nej. !!!!!

Och så sa hon "You should not joke about these things"

HAHAHAHAHAHA! "Joke". Och han hade hyrt en ö! EN Ö!

Nattblogg IGEN

Det här med att sova på kvällen är tydligen något som min kropp inte alls går med på just nu.

Jag sitter i köket igen. Har druckit whisky! Som egentligen är vidrigt, men en 10-årig springbank, 57%ig (!) utblandad med 8/10 vatten och is slank ner iallafall.

Till detta en rå wienerkorv. uäck.

Jag uppskattar inte nattvakan. Jag uppskattar inte min granne janne som snarkar ovanför min säng. Jag uppskattar inte köksklockan. Jag uppskattar definitivt inte imorgon.

Dessutom uppskattar jag inte heller övermorgon och överövermorgon.

Inte konstigt att man inte somnar.

Better than a room full of kittens

Vill ni ha de goda eller onda nyheterna först?

Okej.

De goda: Idag började L word.
De onda: Idag började jobbet.

Synd att inte L word är varje dag. DÅ hade det kanske varit plåster på såren.